/// Our last tango

Tyskland/Argentina 2015. Regi: German Kral. Längd: 1.30 Från 15 år. Visas 20:e nov kl 15:15.

Hur ska man beskriva tango? Hasse och Tages textrader från 88-öres revyn om ”att åka till Sundbyberg och dansa tango med en tant” ekar i huvudet. Huvudpersonerna, och ännu fortfarande aktiva tangodansarna María Nieves och Juan Carlos Copes, har uppnått 80-årsåldern, men något elegantare och längre bort från ”tanter i Sundbyberg” får man leta efter. De träffas på 1940-talet och dansar tillsammans fram till 1997. Under de första decennierna är de ett par. Hon är en urfattig 13-åring när de möts och han trampar henne på tårna. Men Copes lär sig. För som han säger: ”Jag hade hittat min Stradivarius.” Nieves och Copes förändrar tangon och får den uppmärksammad – från slumgolv till scener i Argentina och på Broadway. Men dokumentären är också en tragedi om kärlek, svek och bitterhet som gjord för en tangotext. Filmen är Marías; det är hon som berättar, hon som koreograferar dansnumren om och ur deras gemensamma liv. Juan Carlos blir här hennes stora kärlek och danspartner som vänsterprasslar med i stort sett allt av honkön i dansskor innan han gifter sig och bildar familj med en annan kvinna. Kvar står María, ensam, barnlös. De fortsätter dansa, låsta av kändisskapet som tangons Ginger Rogers och Fred Astaire (även om María föredrar Gene Kelly och Cyd Charisse), fast nu med passionens gnista ersatt av ett ömsesidigt hat. I de få scenerna med Juan Carlos är han fåordig och butter. Kanske har han en annan story? Det intressantaste är scenerna där yngre dansare frågar ut María Nieves. Då förstår vi hur mycket som finns bakom varje danssteg, hur mycket av livet som påverkar blicken och hållningen. Hon berättar för dem vilken motor det kan vara att dansa med hat i kroppen – kväll efter kväll. /AL

Our last tango



Copyright - 2013. Producerad av: Websolution