/// Då har man genomfört sin första...

Då har man genomfört sin första nattvandring

Det visade sig bli en mycket lugn kväll då det inte fanns något liv på stan utöver den aktivitet som pågick runt Stureplan där det var disco för åk 7-9. Här hördes musik från discot och ungdomar kom ut för att få luft och ”hängde” i soffgruppen utanför innan de gick in till discot igen. Som jag skrev i bloggen innan nattvandringen var det ett drog- och alkoholfritt disco och ungdomarna som gick in fick blåsa i en alkomätare, så här var det lugnt på alla sätt och vis.

Vi delade upp oss i grupper och traskade runt på stan och ner mot Fornbyn. Det var inte många människor vi mötte. Ganska tidigt insåg vi att det nog inte skulle hända så mycket denna kväll. Framåt midnatt fick vi nys om att det var fest vid Hindsbosjön, så vi var fem personer som packade in oss i en bil och åkte dit för att kolla läget. När vi parkerat bilen och var på väg mot musiken och glada röster såg vi två ungdomar framför oss, som när de fick syn på oss i gula jackor och reflexvästar utbrast: ”Vad är det här nu då? Jaha – det är sånna!” Att fenomenet föräldrar på stan är välkänt i Skara förstod jag även när vi kom fram till festplatsen där ett stort antal ungdomar hade samlats och spelade musik. Genast kom det fram två ungdomar som frågade : ”Är ni föräldrar på stan? Det är faktiskt jättebra att ni finns!” Annars fick vi nog lite känslan av att klungan skingrades något när vi kom, men efter en stund kom det fram fler o fler ungdomar och pratade med oss. De förstod nog ganska snart att vi inte var några partydödare utan vi förklarade helt enkelt att vi var där för att kolla läget och fanns där om någon behövde hjälp.

Innan vi lämnade festen tog vi ”strandpromenaden” en bit vid Hindsbosjön och där gick vi förbi två killar som kändes som om de inte hörde till festen, vilket visade sig stämma. Den ena killen var där för att hålla koll på flickvännens lillasyster som var där. Gulligt och omtänksamt tyckte vi och bättre blev det - plötsligt kom en tjej fram och kramade om killen i fråga och det visade sig vara flickvännens lillasyster som sa: ”jag skulle bara komma och hälsa”. Hon verkade inte ha något emot att ha någon som vakade över henne på håll, tvärtom.

Vilka underbara ungdomar vi träffade på! Det var verkligen som jag fått berättat för mig, med undantaget att vi inte behövde hjälpa några överförfriskade ungdomar. Jag kan varmt rekommendera att delta i en nattvandring när ni har möjlighet.

/Annika Thorstensson