/// Det personliga mötet betyder myc...

Det personliga mötet betyder mycket!

Det personliga mötet betyder så mycket
Så här på ”alla hjärtans dag” skulle jag gärna vilja dela med mig av mina tankar runt det personliga mötet och vad det kan betyda i våra liv. Den senaste tidens upplevelser har gett stoff till mina tankar.
I slutet av januari åkte jag för andra året i rad till Val di Fassa i Italien med ett gäng som skulle åka Marcia Longa (Italiens motsvarighet till Vasaloppet). Vid ingången nummerlappsutdelningen, som vid alla dylika tillfällen kännetecknas av en tämligen industriell företeelse i form tusentals människor i olika köer, hade man hängt upp skapelser signerade de lokala skolbarnen. De representerade skolbarnens syn på de nationer som de gästande deltagande kom ifrån – i Sveriges fall presenterat av klass tre vid den lokala byskolan – en härligt lurvig älg i en skog. Bara detta gjorde att man slogs av ett personligt tilltal – i detta fall till ens nationella identitet. När så nummerlappen, tidtagarchipet mm skulle tas upp ur plastpåsen ligger där en teckning signerad Mássimo från klass ett i byskolan i Soraga- en glad streckgubbe som på italienska säger ”Lycka till i loppet” – och helt plötsligt kände man sig som något mer än en skidturist som skulle nyttja byns läge och faciliteter, man kände sig som en välkomnad gäst i denna trakt. Man fick plötsligt en god känsla av välvilja, tacksamhet, kontakt och förståelse i bröstet. Tänk att några små detaljer, hälsningar från små italienska medvandrare kan ge så mycket glädje och tillförsikt. Någon hade tänkt till och kunde på så sätt sprida livsglädje till sina medmänniskor.
Två dagar efter hemkomsten från Italien var det dags att hälsa våra spanska gäster från Extremadura välkomna till Katedralskolan och Skara för artonde året i rad. Som vanligt var det en fröjd att se hur de svenska och spanska eleverna lärde känna varandra, inspirerades, gladdes och förkovrades när kulturerna möttes. Vårt motto är alltid: ”Se, inspireras och lär men döm inte”. Många familjer i Skara med omgivning fick uppleva hur det är att ha en ung, spansk gäst hemma och av kommentarerna att döma blev det en högst berikande erfarenhet. Snön kom ju lagom så när vi åkte pulka i Kulhult tyckte en av de spanska tjejerna att hon hade kommit till ett” sagoland i vitt”. När veckan var slut och man skulle säga adjö flöt tårarna trots att Katedralskolans deltagare i utbytet ska åka till Spanien i början av april.
Att få delta i ett utbyte är något helt annat än att åka som turist. Jag avrundar med att citera en av våra elever från ett av de första utbytena. När vi satte oss i bussen för att åka tillbaka till Sverige sa hon: ”London och Paris – släng er i väggen - Villanueva de la Serena – den vackraste staden på jorden!”( Då måste man tillägga att Villanueva egentligen är en tämligen alldaglig, nästan ful liten stad i Extremadura.) Vad var det då hon uttryckte – jo förstås den bestående känslan av alla personliga möten hon fått. Även om man som i mitt fall inte helt har tagit till sig den amerikanska sedan med ”S:t Valentin’s Day” eller ”Alla hjärtans dag” så passar det väl ändå bra att just i dessa tider tänka lite extra vad det personliga mötet betyder, att kanske göra det lilla extra som kostar så lite och ger så oändligt mycket i form av livsglädje, tacksamhet och samhörighet för någon eller några medvandrare på jorden. Allt gott!