2 juli / 2013
Om jag dör eller när jag dör. Vad säger du?
Dödsfall
Jag har varit på begravning idag och då är det väl inte så konstigt att jag funderar kring döden.
Jag har bekanta som sagt: Om jag dör och inte när jag dör!
Ändå, är det det enda vi kan vara riktigt säkra på kommer att hända i framtiden, att vi skall dö.
Men jag har märkt att för väldigt många är det näst intill tabu att tala om döden.
I min familj och släkt har det inte varit tabu att tala om döden och när maken och jag var mycket unga umgicks vi med en man som var begravningsentreprenör.
Han sade till oss och alla andra i umgängeskretsen:
Planera för er begravning när ni är unga och friska, för när någon blir sjuk kan det ta emot att göra det. Från Fonus kan man ladda ner Det Vita Arkivet och från Begravningsbyrån Bo Svensson i Skara finns motsvarande, Mina önskemål om begravning .
I det vita arkivet kan man notera om man önskar en religiös eller profan ceremoni, hur man vill att akten skall vara utformad, om man önskar kremation eller jordbegravning och mycket annat.
Begravning
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig detsamma mer..."
Kring denna Alf Henrikssons dikt höll officianten sitt minnestal vid begravningsakten jag deltog i idag.
Så känns det, då någon man hållit av för alltid försvinner.Även om döden är oundviklig så är man som vän eller anhörig ändå oförberedd.
Vitt arkiv
Mitt Vita Arkiv är fortfarande vitt.
D.v.s. jag har inte skrivit något i det,trots att det legat i skrivbordslådan ett par år, men jag har talat med make och barn om vad jag önskar.
Dessutom har jag i Den Svenska Högtidsboken markerat verser jag tycker är vackra och lagt in urklipp av verser jag tycker om.
Mina tankar om hur jag vill ha min begravning har varierat över tid, men nu känns det som mitt Vita Arkiv får förbli vitt.
De efterlevande får avgöra.
Begravningar är viktigare för de efterlevande än för de döda!