/// Aj, aj, aj!

Aj, aj, aj!

Det händer så lätt, det går så fort... Mitt i ena dotterns eftermiddagsbak sa det pang följt av ett avgrundsvrål. Minsta dottern hade ramlat av en hög kökspall och hela munnen var blodig. Stackars liten. Man blir ju både rädd och arg när sånt här händer. Rädd för hur illa det har gått och arg på sig själv för att man inte hann stoppa det. Gråten och skriken är dock ett bra tecken, värre är det när det blir tyst...

Det blev ett samtal till Folktandvården Skara och en timme senare hade vi en tid. Snäll och välkomnande personal tog emot men lillan bet bestämt ihop. Skakade på lilla huvudet och upprepade "nä, nä, nä" som ett mantra. Till slut fick de titta i munnen och allt verkade ha gått bra. Ett samtal till försäkringsbolaget rekommenderades (ifall det uppstår problem i framtiden) och att vi höll ett öga på framtänderna.

Väl ute i väntrummet vill hon inte gå hem. Där fanns små mysiga soffor i barnens lilla hörna med en massa roliga böcker. Då vill man ju inte gå hem. Efter renoveringen för några år sedan är väntrummen på Folktandvården Skara jättefina. Ett snyggt och välkomnande väntrum betyder mer än vad man tror. Nästa gång kanske det blir "ja, ja, ja" när vi ska till tandläkaren.