/// Skara Filmfestival - Fem filmer...

16 november / 2015

Skara Filmfestival - Fem filmer en dag

Phoenix

Nelly (Nina Hoss) återvänder från ett tyskt koncentrationsläger och får ett nytt ansikte genom plastik-kirurgi. Även fast det visar sig att det troligen var hennes man som angav henne vill hon absolut hitta honom igen. Hon gör precis det och historien kunde handla endast om krig, svek och hämnd men är istället ett otroligt pussel där både bitarna som hittar sin plats, och tomrummen emellan, fyller sin roll.
Nina Hoss bär hela filmen i sin hand, eller kanske mera korrekt i sitt ansikte. Hennes avskalade sätt att gestalta en person som försöker hitta sitt land och sin identitet är exemplarisk. Minsta lilla rörelse med sin hand, böjning av sin nacke och leendet på ”fel” ställe verkar inte vara spelade utan hon är så äkta.
När vi hamnar i en kris är väl just ett ”nytt ansikte” något man kan önska sig.
Frågan är väl om det är svaret.

Jag är Ingrid

En dokumentär som efterfrågats av hennes ena dotter firar Ingrid Bergmans 100 år.
Filmen är mjuk och fin och hennes liv i rampljuset sammanfattas i hennes egna ord: Jag blev älskad, hatad och älskad igen.
Ett varmt och innerligt tack till Ingrids barn för att vi fick, genom filmen, en liten inblick i deras liv med denna ikon.

Blind

Nyskapande norsk berättarstil som nog inte tilltalar mig fullt ut.
Vi får följa med in i blinda Ingrids huvud som är fyllt av tankar och bilder som emellanåt väver in verkligheten, inklusive hennes man.
Filmen är emellanåt för utmanande för att jag ska tolerera det och skämskudden kommer fram hos mig. Jag går istället vidare i mina funderingar om vår ryggsäck påverkar vårt omdöme, vårt tyckande och våra reaktioner. Är vi seende utan att se eller blinda med egenskapande bilder?
Kanske skapar vi vår egen verklighet genom att övertänka och fantisera?

By the Sea

En film med Angelina Jolie och Brad Pitt, regisserad av Angelina kan väl inte gå fel? Men att sitta i två timmar och se en film som efter en trevande början bara går på tomgång var en liten plåga. Visst var vyerna vackra men närbild, efter närbild på Jolies ansikte tog till och med udden av det vackra landskapet. Ett äktenskap i sönderfall där paret åker bort för att rädda vad som räddas kan. Inget speciellt sexigt över det.

Selma

I have a dream ropade Martin Luther King och efter att ha sett filmen är vi lika peppade nu som då. Ava DuVernay är regissör och det ger en extra dimension till filmen med en kvinnas touch. Här får vi verkligen komma under skinnet på King och inte bara se honom genom historieboken.
Varför fattade han besluten hade gjorde och hur stor roll spelade familjen på hemmaplan är frågor vi delvis får svar på.
Alla människors lika värde kan appliceras på 2015 likaväl som 1965. Trots att Martin Luther King tilldelades Nobels fredspris och fick lagar ändrade under sin korta livstid undrar jag idag: Vad skulle han tycka om dagens samhälle? Det känns som vi fortfarande behöver någon med en dröm...

/ Jessica

Skribent: Jessica Bergne
Inlägget skrevs 2015-11-16, kl 06:03

Våra regler för kommentarer

Copyright - 2013. Producerad av: Websolution