27 april / 2021
Tar du saker för givet?
Innan mina lungor valde att leva ett annorlunda liv tänkte jag inte mycket på att andas. Andningen fanns där och liksom skötte sig själv. Utan minsta tanke från från mig. Så fiffigt ordnat!Lite tokigt är det väl också. Varför då, frågar du?
Jo, eftersom vi inte behöver tänka på att använda våra lungor så uppskattar vi ju dom inte heller, eller hur? Inte sjutton tackade jag mina lungor ens en enda gång för att dom alltid hjälpt mig genom kiknande skratt, hulkande gråt och isande skräck. Inte en endaste gång!
Relationen med mina lungor efter..Livet..ser helt annorlunda ut.
Jag värdesätter ett riktigt djupt andetag! Ett andetag i krispigaste vintern likväl som ett i hetaste solljuset.
Jag njuter
Lärt mig värdesätta
I och med ovan text torde jag ha lärt mig att värdesätta...
Icke då!
Inte tänkte jag på att mina ben bär mig varje dag. Genom regn och slask och genom sol och kyla.
Dom hjälpte mig till och med fylla vedboden med ved. Varje steg tog vi ihop.
Lungorna var med och jag var noga med att låta dom hämta andan, jag visade hänsyn genom några extra djupa andetag emellanåt och paus flera gånger. Men tänkte jag på benen? Nix!
Benlös
I fredags vaknade jag och gick upp och kände att ena benet var konstigt. Jag rörde på mig. Det blev inte bättre, snarare sämre. Jag la mig på soffan, med värmedyna.
Nu tänkte jag massor på mina ben men fortfarande inte på att dom alltid är med i mina språng och danser. Jag har legat i mer än fem dygn och tänkt på mina ben och inte förräns nu kom jag på det:
Jag har tagit mina ben för givet! Precis som med mina lungor.
Självklart behövde mina ben också värdesättas. Värdesättas innan dom är ur funktion.
Att ha ischiasnerven i kläm från skinkan till foten det gör att jag värdesätter mina ben. Nu! Massor!
Vad mer
När jag ligger stilla i över fem dygn och stirrar i taket händer det något med min hjärna.
Eller om det är morfinet
Nåväl. Vad mer ska jag vara tacksam över? Vad mer tar jag för givet?
Svaret på den både existentiella och stora fråga är: ALLT!
Jag ska vara tacksam för allt. Allt som funkar, och som inte gör det. Allt som rör sig, och som är stilla. Allt!
Jag tar det mesta för givet. Tyvärr. Gör du det också?
Beslut
Hur var det nu:
"Be the change you want to see in the world"
"Enjoy the little things for one day you may look back and realize those were the big things"
Dom två raderna ska komma att prägla mitt 2021. Perfekt.
Det beslutet är redan taget. Nu ska jag, ännu mer, leva så också
Gör så du också vetja. Du behöver inte ligga och stirra upp i ett ljust målat tak (med 18 bräder på längden) för att komma på det! Du får min insikt! Gratis!
Värdesätt och njut
(just nu värdesätter och njuter jag av hela min kropp som vilar på min nya värmedyna jag bloggat från, liggandes på rygg)
/ Jessica