/// Vilket djur väljer du?

Vilket djur väljer du?

Om du fick välja ett djur att bli förvandlad till vid en viss tidpunkt; vilket djur skulle du då välja?
Svårt, eller hur?
Kanske en katt för dom har det så bra inne hos människorna. Eller en delfin för att dom är små smarta. Eller kanske en myra så man vet att man verkligen kommer att behövas. Eller en gråsugga med inga som helst bekymmer.
Tur vi inte behöver välja!

Filmen heter Lobster

Den skildrar en absurd värld där singlar är förbjudna: alla ska vara i par. Om man blir lämnad, av olika orsaker, får man checka in på ett hotell där alla är singlar. 45 dagar har man på sig att hitta en ny partner.
När man väl hittar sin likasinnade väntar först en prövotid i ett dubbelrum och vidare sluttestet att leva tillsammans på en båt, i avskildhet. Allt för att dom som bestämmer (samhället) ska se att "det är på riktigt" att man blivit lycklig med sin nya partner. Blir det gräl är det inget att oroa sig för. Då tilldelas man barn som, oftast, håller samman familjen.
Och hittar man ingen blir man förvandlad till det valda djuret och utsläppt att leva så.

Absurdum

Vad är detta för film tänker du nu. Verkar kanske för skruvad för att kunna bli bra.
Ja, det kan man tro. Det trodde jag också i början.
Men filmen växer. Och stannar kvar i huvudet på mig. Den är bra!

Avskalat

Ja, kanske inte allt det tillskruvade med hotellet och det olagliga med att vara singel men...
...om jag skalar av det som är mest overkligt och allt det jag absolut inte känner igen mig i. Om jag tar bort dom detaljerna. Ja, då är filmen både verklig, djup och innehåller sanningar som många gånger är tagna direkt ur Livet.

Fundera på

Att fundera på varför vi gör som vi gör i kärlekens namn är intressant. Är det alltid så att kaka söker maka och lika barn leka bäst? Eller finns det mera känslor än så? Och får man visa dom i samhället av idag?
Vilka spelregler har vi att finna oss i och framför allt, måste vi det?
Ska vi okritiskt rätta in oss i ledet och leva efter alla normer och regler som är skapade utifrån någons bästa? Vems?

Att fundera på livets stora frågor kring kärleken är intressant men kräver ett mycket öppet sinne. Lobster gav mig nya infallsvinklar att se på tvåsamheten. Inga svar, men lite nya ögon, fick jag.
Framför allt: Hur mycket bör man ändra sig själv i ett förhållande och hur mycket kan man förvänta sig att sin partner ändrar sig för att passa mig. När går det liksom över gränsen från att vara "jag älskar dig" till att bli "jag utplånar mig"?

Svart komedi

Lobster är en svart komedi står det i beskrivningen. Eftersom jag inte tycker om roliga filmer oroade det mig en smula. Men det behövdes inte. Jag hittade inte mycket som var komiskt och jag log knappt när andra i biosalongen skrattade högt. Befriande skönt att vi är olika!

Ja, för vi är olika och vi ska vara olika och vi ska framförallt fortsätta att vara olika.
Oavsett om vi är i tvåsamhet eller i ensamhet.
Oavsett om vi skrattar eller inte.
Det perfekta förhållandet har vi fortfarande med oss själva, i gemenskap med andra.
För inte behöver vi väl vara så förbannat lika?

/ Jessica