/// Varför vara inne när man kan var...

Varför vara inne när man kan vara ute?

När jag var liten var vi alltid ute. Det spelade liksom ingen roll vilket väder det var: det var bara kläderna som ändrades. Vi lekte, utvecklades och upptäckte – utomhus!
Somrarna spenderade jag i Stockholms skärgård och det enda vi gjorde inne var sova. Mina barn har haft samma förmån, sommartid. Resten av året har det varit lite si och så med att vara utomhus. Jag har försökt att vara i trädgården, gå till parken eller att upptäcka skogen med dom under deras barnaår och visst har dom upplevt naturens skiftningar och lärt sig massor om träd, fåglar och djur men inte per automatik som jag gjorde.
Nu är jag mormor och börjar fundera på barnbarnets generation.
Jag läser på skolverkets hemsida att vissa kriterier ska uppfyllas när det kommer till rörelse, hälsa och livsstil, friluftsliv och utevistelse och det är väl bra. Men det står ingenstans om hur mycket...
Hur ofta bör barn vara ute? Hur ofta bör barnen röra på sig?

Knattehälsan

I Skara har vi förmånen att ha en förskola som profilerar sig med just Friskvård och förebyggande hälsoarbete. Jag ringde och åkte dit och hälsade på!
Lokalen är gamla Drysagården och alla i min ålder kan lätt peka ut var vi spelade LP-skivor, satt i sofforna och var vi hängde i fiket – vår egen ungdomsgård!
Numera förskola och väl inrett med lagom mycket saker och med ljuddämpning i form av härliga, färgrika mjuka tavlor på väggarna. Var rum har sin prägel med musik, matematik, pyssel etc. Så härligt att se att Drysan används fortfarande, och snyggt uppfräschad!
Men vänta nu?
En förskola...var är barnen?

Utevistelsen

Mellan 2,5-4 timmar per dag är vi ute, berättar Madeleine Grimmenholt som är förskolechef/VD på Knattehälsan, och det är inte bara så att vi går ut och stänger dörren utan vi gör olika aktiviteter, poängterar hon.
Så barnen är alltså utomhus...fast jag hade inte sett någon lekplats eller gungor eller annat när jag kom till förskolan. Vilka förutfattade meningar jag hade!
Vi gick ut på baksidan av huset och där fanns barnen, och personalen, lekandes över hela gården. Några skulle precis kliva i en båt och åka ut på havet!
(använd fantasin Jessica, så ser du båten )
Några gick balansgång på kanten på sandlådan och koncentrationen var total!
(undrar just vad som fanns nedanför i sanden dom inte skulle trampa ner i )
Några satte fingret för läppen och hyschade för något (som bara dom visste) som inte fick störas!
Vilken fantasi! Vilken lycka! Vilken rikedom!
Och är dom inte på baksidan är dom någonstans på hela Vilanområdet eller i skogen.

I en egen liten del av skogen

Tänk dig att ha en egen skog! En skog att gå till där du kan leka, äta, slappa och framförallt bara vara. För bara vara är viktigt! Att vi inte ger färdiga lösningar i form av lekar och leksaker. På Knattehälsan går dom till sin skog, ibland är dom där hela dagar. Då är det korv som grillas till lunch och alla är ute – hela, hela dagen!
Just nu har dom ett projekt där dom lämnat olika saker i skogen. Ett bananskal, en plastpåse etc. Sen följer dom vad som händer med sakerna i naturen. Snillrikt! Nyttigt! Lärorikt!

Vattenpölar ska det hoppas i

Mina barn fick bli kladdiga. Dom fick gräva i jorden efter maskar. Dom fick hoppa i vattenpölarna. Dom hade kläder som tålde att bli smutsiga, om och om igen. Jag hoppas att barnen i framtiden kommer ha det så också. Att vara på Knattehälsan ger mig hopp om just det. Det ger mig också mycket goda vibbar om att framtidens barn lär sig att värna om djur och natur och att allt är lika mycket värt: från minsta myran till största älgen, från minsta ekollonet till största solrosen och minsta grodynglet till största gäddan!

Det är upp till oss vuxna

Efter besöket på Knattehälsan känner jag mig lugn inför det faktum att alla vuxna har så förbenat mycket att göra att man inte ”hinner” att vara ute och att ”bara vara”är något som kommer långt nere på ”attgöra-listan”.
Jag var ute jämt! Mina barn var ute ganska mycket! Nästa generation barn kommer att få möjligheten att vara ute mycket, mycket! I alla fall med mormor

/Jessica