/// Skara Filmfestival 2017

Skara Filmfestival 2017

Loving Vincent

Tänk att få vara med och se världens första oljeanimerade film. Det fick vi på Skara Filmfestival. Om den var bra? Mer än så! Helt underbar och spännande och välgjord.
Dorota Kobiela och Huge Welchman förvaltade iden att tillverka en film om Vincent van Goghs sista dagar i livet på helt rätt sätt. I en kriminalfilmsversion kom Vincent till liv och vi fick lära känna honom genom ett brev som lämnades över mellan olika personer från alla hans tavlor.

Över hundra olika konstnärer har varit med och målat, mer eller mindre, som van Gogh själv. Och i över 65000 bildrutor får vi drunkna i landskap och färger. Formen i sig var inte det viktigaste för Vincent utan just färgerna och landskapen och det kommer verkligen fram i filmen.

Festligt är att Vincent van Gogh inte ens insåg färgens betydelse från början. På duken ”potatisätarna” hade han inte gjort det utan det var först ett helt år senare som färgerna hittade till hans tavlor.

Ledsamt nog sålde van Gogh endast en tavla under sin livstid. Men hans storhet kommer fram i filmen så se den OCH se hans alster på museum eller här!

Trollvinter i Mumindalen

Mumintrollet vill inte gå i ide och det är både spännande och lite läskigt. Han får reda på massor om vintern och om vad som händer i Mumindalen när alla sover.
Vad som gjorde mig extra glad var att i Mumins värld fanns det snö och hela filmen inramades av det mjuka ulliga.
Precis som att Stina Ekblads röst ÄR så RÄTT att vara berättarrösten som för handlingen vidare. Och en handling fanns det minsann: för vem är den där julen som alla verkar vänta på...

Helt fantastiskt att barnen satt så stilla i salongen framför en film som var långt ifrån hopp och studs som dagens barnprogram och massproducerade barnfilmer. Underbart

Och bredvid mig hördes ett stilla snusande i en lugn avslappnande takt

Jordgubbslandet

Vad som skulle bli en dokumentär blev en kärleksfilm istället. Eller var menat som en kärleksfilm. En modern Romeo och Julia sas det.

Att vara gästarbetare i ett annat land, att vara utlämnad till systemet och dom som ”bestämmer” - det är svårt och naket och ovisst.
Och visst är det hårt arbete och visst är det bra att skina ett ljus över ämnet men måste det vara så förbannat tillskruvat och förbestämt. För till syvende och sist så är det så att gör man fel så ska man stå för sina handlingar. Och visst är det svårt att säga nej när man dras med – vi vet det.
Jag hade önskat mera om gästarbetare/lokalbefolkning och mindre ungdomsfilm.
Fast kärleken var blyg och söt. Åsså lite jordgubbar också förståss

En obekväm uppföljare

Helt ärligt visste jag absolut inte om allt arbete som Al Gore lägger ner i korridorer, på hotellrum och i telefon. Ingen aning alls!
Det är skämmigt! Jag borde vetat! Jag blir arg!
Men nu vet jag!
Då blir jag ännu argare! Mycket, mycket argare!
Se filmen!

De bedragna

En film som utspelar sig i utkanten av inbördeskriget. En tight inramning med endast ett stort, stort hus, en trädgård, en väg och en liten skog.

Coppola har fått kritik för att bara använda vita skådespelare och den kritiken kanske är befogad.

Min kommentar är dock:

Vem är mest bedragna?
Colin Farrell av damerna i huset?
Nicole Kidman och Kirsten Dunsts av flickorna i huset?
Eller är det publiken i salongen?
Nog den första film jag önskat ha regissören (Sofia Coppola) där så jag kunnat fråga:
Vad ville du? Varför gjorde du den? Vad ska jag känna?
Men, men!
Klänningarna var i alla fall vackra

Ikväll är det sista

Två filmer ikväll blir de sista för i år.
Känns okej nu men kommer kännas tomt om någon dag...
Så...jag har redan beslutat att gå och se en film nästa vecka. En film jag missade under festivalen.
All Inclusive
Jag tycker inte om roliga filmer men, jag tyckte inte om mjölksyrade grönsaker heller, så efter att jag nu konsumerar mjölksyrade morötter från Reko-ring Skara i mängd utmanar jag mig själv med en komedi.
Man måste våga, våga prova, våga prova och vinna

/ Jessica