/// Som Barn På Nytt

Som Barn På Nytt

Med fem filmer under samma dag vaknar jag upp som ett barn på julafton. Det ska bli så vansinnigt genomroligt!

Barnasinnet i behåll

Första filmen är Pettson och Findus Juligheter och visst infinner sig julstämningen. Det är mycket snö och det gillar jag skarpt. Findus är så gott som helt levande och mycket bra gjord och samspelet mellan Pettson och honom sitter som en smäck. Och visst är det väl så att det är svårt att be om hjälp även fast vi borde göra det oftare...

Vad som också infinner sig är "myror i brallan" både hos mig och barnen i salongen. Filmen är en halvtimme för lång och det skruvas på sig både lite här och var och fokus ligger inte hela tiden på filmduken. En liten härlig individ bredvid mig frågar till exempel vad bananflugorna gör ovanför där vi sitter. För visst är det väl bananflugor som dansar i ljuset utav filmens strålkastare in i salongen? Kolla upp och bakåt nästa gång du är på bio så får du se.
Helt underbart med oförstörda vänner i salongen.

Neon Bull

Nästa film är en djupdykning i en vardag hos en "familj" som jobbar med rodeo. Djupdykningen är så grov och djup att jag har röda kinder långt efter filmens slut. Det är sagt att regissören vill komma nära genom att filma från ett avstånd och på så sätt skapa intimitet med tittaren.
Ja, jösses! Intimiteten saknades verkligen inte...

Havet är djupt

Fjärde filmen denna tredje dag kommer säkert att gå till historien som den nya tidens Hajen. Ja ni vet filmen Hajen med sin speciella musikstrof som varnade tittaren när den stora fisken var i antågande. The Shallows har ingen sådan musikstrof utan här är det överraskningsmomentet som blir det skrämmande.
Det är en skräckis och jag ser ju inte sådana men gjorde ett undantag. Ångrar det inte för en minut! Riktigt, riktigt bra film även om jag blundade bitvis (det är väl gott betyg antar jag).
Underbara vyer, härligt surfande, snygg filmning, en mås, delfiner och lite blod...
Och historien håller så det finns en känsla av feeling good när jag vandrar hemåt, trots allt.

Matematik är siffror

Att umgås med människor är en sak. Att föredra siffror är något annat. Filmen The Accountants huvudperson Christian Wolff (Ben Affleck) föredrar siffror. Dom är förutsägbara och passar hans autism-diagnos perfekt. Trots det blir det mänskliga förvecklingar som leder till död...
En film som inte riktigt kan bestämma sig för vad den är. Är det en thriller eller en actionrulle eller kanske till och med ett relationsdrama med fokus på vad en diagnos i autism kan vara fasad för.
Jag kan i alla fall helt klart bestämma att sista låten när eftertexterna rullar; det är en ny favorit:
Sean Rowe med "To Leave Something Behind"

Till enda

Dag tre är till enda. Lite trött är jag men full av underbara upplevelser - både genom filmer och alla trevliga människor på Skaras Filmfestival. Händelser som helt klart lämnar "something behind".
Nu vila och fem otroliga filmdagar kvar att se fram emot

/ Jessica