/// Ingen glömmer Inga

Ingen glömmer Inga

Tjuvjägaren: En så uppfriskande och ärlig film där kvinnorna i historien lyfts fram med den äran.

John Tornblad

Under 23 inspelningsdagar och en budget på knappt en 30:de av en vanlig svensk inspelning gjorde John, och hans team, en film som sätter Lasses Grotta på kartan. Med extremt små medel skapar dom en film som ger oss tittare så ofantligt mycket. Både inblicken i historien och känslan av att vara delaktig i helt vanliga, ovanliga, människors liv.
Det visar också på det lilla mot det stora i själva filmskapandet och att det är fullt möjligt att göra en film helt värda biograferna, med små medel. Eller kanske just därför...
-Det fanns inga omedelbara lösningar utan uppfinningsrikedomen var stor genom hela produktionen, berättade Tornblad i frågestunden efter filmen.
-I produktionens litenhet blev det heller ingen prestige mellan kända skådespelare och amatörer, fortsatte han. Och alla involverade sig själva i att hitta lösningar utmed projektets gång.
Så befriande jämfört med multimiljoner projekten i Hollywood tycker jag. Och minst lika bra!

Lasses Grotta

I dryga trettio år bodde Lasse och Inga i grottan i skogen. Lasse jagade vilda djur i skogen som var mark som tillhörde den rike mannen. Lasse menade att han hade rätt att jaga var, när och hur han ville.
Återigen den store mot den lille - den rike mot den fattige.
Filmen bärs fram starkt genom berättarstilen att det är Lasse själv som ger oss möjligheten att se in i deras liv. Det sades att Lasse till och med kunde styra över väder och vind och det blev regissören varse under inspelningen.
-Det regnade endast under den dagen då regnscenerna togs. Resten av de dryga tjugo inspelningsdagarna var det underbart väder där naturen verkligen kom till sin rätt, berättar John. Som om Lasse styrde över vädret...

Det enkla lilla

Hela filmen igenom är det den enkla lilla människan mot överheten. En kamp som självklart är dömd att förloras. Men historien överträffar dikten som så många gånger förr och vi får följa Lasses och Ingas olika kamp. Sida vid sida men också långt ifrån varandra.
Jakten som överlevnadsfaktor är Lasses mål medan Ingas kamp mot utanförskapet är hennes.
Västgötadialekten finns mer eller mindre där utan att för den skull bli påträngande eller ta fokus från scener som kräver mer allvar.

Vi kommer minnas

Lasse minns vi självklart och Grottan finns där på Kinnekulle att besökas.
Underbart är det också att se kvinnornas framträdande roll
och inte för ett ögonblick förminskade i filmen.
Så som sagt: Tack vare John Tornblad kommer ingen att glömma Inga

/ Jessica