/// La Grande Finale!

19 november / 2015

La Grande Finale!

Sista dagen på Skaras 14 filmfestival. Dagen till ära fick vi våra biljetter rivna av ingen mindre än Therese Albien, som driver biograf Grand.
Väl på plats startar filmen men efter en kort stund slocknar det på filmduken, lamporna tänds i salongen och Therese halvspringande steg hörs.
-Ni får ursäkta men jag har laddat hem fel version av filmen. Vänta bara ett ögonblick så startar strax den rätta!
Ladda hem film för att visas på bio - Nutiden är här!
Blev vi irriterade? Inte alls, utan surret av besökare som pratade med sina stolsgrannar vittnade om att här har vi det trevligt och kan lugnt sitta och njuta av sällskapet.
Precis så härligt är det att gå på bio i Skara!

Glada Hälsningar från Missångerträsk

Ja, då skulle det vara roligt igen då och det vet vi vad fröken Bergne tycker om humor. Tycker inte alls om att skratta! Men, som dottern så fiffigt påpekade: Du skrattade faktiskt både länge och ganska högt!
Det här var en fin film. Fina porträtt. Fina vyer. Helt enkelt en fin liten film.
Ingen jätteavancerad story utan bara en 40-årig singeltjej som vill skaffa barn till varje pris. Lägg sen till en syster med hundra ungar, en gravid bästa väninna, en fåordig same uppe i Norrland och en sur gammal gubbe. Kan ni se det framför er?
Behållningen var Bert-Åke Warg som den sura gamla gubben som dock hade en rejäl glimt i ögat och, visade det sig, var en riktig romantiker. Behållningen var också att få drunkna i Ola Rapaces charmiga ögon.
Nämnas bör Martina Haag som spelar singeltjejen ur sin egen bok. Hon gjorde boken rättvis och porträtterade bruden från storstaden mycket träffsäkert.
Som sagt: en fin liten film som vandrar vägen fram, vägen som är ”lika lång som ett snöre”

Efterskalv

En svensk förhandspremiär som visar en son som avtjänat sitt fängelsestraff och nu kommer åter till sin hemby. Varken den lilla staden eller dess invånare är redo att ta emot honom utan ilskan och skulden pyr under ytan redan från första steget hemma.

Ulrik Munther gör rollen av John mycket bra. Hela hans oskyldiga, trumpna och tystlåtna uppenbarelse ÄR John.
Lillebror i familjen är också värd att nämnas, liksom pappan. Lillebrors kaxighet balanserar upp pappans ångestfyllda förtryckta känslor på ett bra sätt.

Regissören vågar använda tystnaden i filmen och det är ett stort plus. Tyvärr är trögheten i berättandet ett minus för vi kommer aldrig riktigt nära händelsernas centrum, inlevelsen uteblir.

Filmen är vacker med fina vyer från bland annat varaslätten men det vackra blir dunkelt när dom obehagliga frågorna: kan man förlåta, hur kan man sona sitt brott och kan tiden läka alla sår snurrar i huvudet...
Och varför hunden?

The Hunger Games: Mockingjay del 2

För er inbitna var det kyssen och fingrarna upp i tystnad!
För oss andra återigen ett kvitto på att det räcker med en, max två, delar när det kommer till film.

Summering

Vad var bäst? Vilken var sorgligast? Favoritfilm?
Nej, det får ni vänta på!
Först måste jag landa och smälta alla intryck, som varit många denna festival.
Men jag återkommer, så håll koll här på LoveSkara

/ Jessica

Skribent: Jessica Bergne
Inlägget skrevs 2015-11-19, kl 08:34

Våra regler för kommentarer

Copyright - 2013. Producerad av: Websolution